Jag läste precis ett så sjukt bra inlägg som Ida Barsk har skrivit. Läs det HÄR. Det handlar om prestationsångest och när jag läste det så kände jag verkligen igen mig! 

 

Hur sant?! Inom hästarna får jag faktiskt berömma mig själv lite och säga att jag oftast inte har haft så höga krav på mig själv, tillräckligt höga men aldrig så att jag mått dåligt. Jag har iof ofta varit väldigt nervös inför hopptävlingar men det har mest berott på att jag tvivlat på att jag skulle klara det och att något kulle hända, inte på grund av prestationsångest. Det har faktiskt varit väldigt skönt då jag alltid har haft väldigt psykologiska och snälla människor runtom mig som har gjort att jag inte har fått så mycket prestationsångest. 

 

I skolan däremot har det varit lite värre, jag har ganska höga krav på mig själv, jag vill gå naturlinjen på gymnasiet för att sedan kunna bli veterinär och då behövs det ganska bra betyg. Jag har dock aldrig varit extrem men självklart vill jag ha höga betyg, det värsta som finns är nog att sänka sig. Varför är det så egentligen? Vem annan än en själv har man att bevisa något för? Jag tycker att man ska plugga lagom och ha lagom höga krav på sig själv för annars kommer man helt enkelt inte må bra. Sätt relevanta mål och lagom höga krav så slipper du må dåligt!